För ganska många år sedan började en kanal visa en amerikansk serie som heter "Point Pleasant".
Har ingen aning om vilken kanal bara att jag följde serien religiöst i elva veckor tills det plötsligt sa stopp.
Då visar det sig att serien blivit cancelad av Fox Networks och av någon anledning pallar de inte visa de TVÅ sista avsnitten i en nu död serie.
Två avsnitt redan inspelade, klippta och redo att visas.
WHY?!
Borde kanske skatta mig lycklig som fick se elva, i USA visade de bara åtta.

Igår såg jag äntligen klart serien. Från början till slut. Avsnitt ett till tretton.
...and it was glorious!

Serien handlar om the daughter of the devil that's destined to kill all and destroy everything och hennes kamp att förbli "god". Det går inte så jättebra efter som människor av naturen är rena as.
Vad jag skulle ge för att få vara vän med henne. Just sayin'.

Serien har sina upp och nedgångar och ögonblick då man skrattar av ren shock över löjligheterna man ser.
Men det finns inga ord som beskriver hur mycket jag älskar slutet! Jag älskar när folk får vad de förtjänar speciellt om de tror starkt på att de har rätt. Just die and let me live in peace!

 

Idag markerar sista dagen på en 4 veckor lång kaosartat tillvaro jag kallat vardag.
Proven är över, lovet har tekniskt sätt börjat och allt rullar på.
Det ända som varit någorlunda konsekvent har varit studier och Buffy.

Det bestämdes för ett tag sen att ett Buffy-maraton var ett måste. Och eftersom jag var den som i princip memoriserat alla avsnitt, med några blindspots här och var, valde jag ut 21 av mina favorit avsnitt som playlist. Skulle kunna valt allihop men 7 säsonger med 144 avsnitt finns det tyvärr ingen tid för.

Idag var det över. De tre sista avsnitten på listan var det avsnitt jag sett flest gånger (6x08 - Tabula Rasa) och den dubbla serie-finalen (7x21/22 - End of days, Chosen).

Där på slutet när Buffy höll sitt "do or die"-, "It's now or never" tal, ni vet det där talet som på ett eller annat sätt alltid kommer med överallt, kan jag stolt tala om att jag började gråta. Ett perfekt slut för en inte helt perfekt serie. Fantastiskt.


Det spelar ingen roll hur snygg Dean Winchester från Supernatural är, hur fenomenalt par Mulder och Scully från Arkiv X är, eller hur magiskt allt från Förhäxad var.

Buffy the Vampire Slayer är och kommer alltid vara, enligt mig, den bästa TV-serien någonsin.

Okej så, tecknade serier är för mig vad hallucinogena droger är för andra. Ja det är så seriöst. Hade det funnits rehab för det hade jag checkat in mig själv. Cartoon Network var den mest tittade kanalen hemma i Sverige, med barnkanalen en tight tvåa. Jag har just nu fyra serier som jag troget följer på internet. Jag räknar ner dagarna till nästa avsnitt och svär tills jag blir blå när serien tar en paus.
Är det barnsligt?
Kanske.
Bryr jag mig?
Inte ett skit.
Det flesta program jag ser är igentligen inte ens för barn. They're just drawn that way. (Men några är det definitivt.)

Så till mitt nuvarande dilema. Jag behöver inga fler besattheter ok! Men nu råkar det vara så att en go' vän från UIG har rantat på om den nya MLP serien. I google it, go what the hell is this and watch the first episode.
And Fuck.
As they say about drugs: One time is enough...and you are hooked forever.

Min nya idol:

But damn it, it's good!