"Bomb, bomb, bomb, det där är ju en bomb, bomb, bomb...inte bomb?
Jag var besatt av det spelet i gymnasiet och spelar det fortfarande då och då. Sjukt beroendeframkallande.
Jag har gett upp mer än en gång när någon bett mig lära dem reglerna. Till och börja med så har jag inget tålamod och sedan har folk en tendens att inte fatta.
Hur svårt ska det vara?
Men tillsammans satte vi oss ner och sakta, sakta gick det framåt. Riktigt, riktigt sakta.
Både hon och jag blev nog lika stolta när vi satt där med en ren plan.
Hon skulle kunna bli riktigt duktig. Om hon slutar tro att allt är bomber vill säga.
"Tor, vad fan har vi någonsin gjort dig?!"
Fel dag att vara rebellisk.
Mitt under lektionen börjar det åska så hårt att min lärare nästan fick en hjärtattack. När skolan väl var slut stog vi där, tre tjejer utan paraplyn. Hade inte behövt spendera tid på att duscha.
Väl hemma...
Synen som mötte mig...
Riktigt j*vla tidigt en söndag morgon.
ESC
Sitter uppe för att se Eurovision Song Contest även fast det på grund av tidsskillnaden börjar 4 på morgonen.
Är man desperat så är man. XD
Vi kunde ju inte se Kalle Anka på julen så det får bli ESC istället.
Det blir ett skönt gäng på oss "lilla familjen Svensson", Lawler (En amerikansk vän som ska bekanta sig med "The biggest guilty pleasure of Europe".) och Anton.
Är inte riktigt säker på om Anton faktiskt gör detta av fri vilja, but he doomed himself when he bought a TV!
"Have you heard of a beast named Mothra?"
Har lyckats hamna i en fantastisk grupp med människor för denna termins grupparbete/presentation.
Inte nog med att ämnet i fråga faktiskt är intressant den här gången så är det hysterisk kul att bara sitt och prata med de här grabbarna.
De är nästan svenskar med sitt sätt att tänka och skämta.
Idag åt vi lunch tillsammans på den milslånga trappen och det var grupparbete på gång.
Igår bestämdes lunchmötet med en konversation på facebook som gick ungefär så här:
Ferdi: Lets eat lunch together tomorrow?
Kao: I have never had lunch with Dena
Ferdi: Me neither
Kao: ;P
Ferdi: I wonder what she eats
...
Dena: I eat food
Toppade sedan dagen med en diskussion med min lärare om Godzilla och Mothra. Love Japan!
"Det finns ingen chans i universum att jag kommer att ta del av det DÄR!"
Den här animen gör mig bara så glad.
Och att den gör reklam för Pepsi Next stup i kvarten är okay.
Röstskådespelarna är underbara och storyn så japansk, men det funkar!
Anledningen till min sura inställning i början var för att den här animen var överallt! Man kunde inte vända sig åt något håll utan att bombarderas av bilder och posters.
Jamena, kolla bara på titeln!!!
Abstinens
Snuvig och slemmig, täppt och tårarna tog aldrig slut.
Höll på att däcka ett antal gånger i skolan idag.
Fick nog frågan "är du okej?" med väldigt oroliga blickar av varenda en av de jag tvingades jobba med.
Jag litade inte heller riktigt på att jag inte skulle falla död ner vilken sekund som helst.
Helvetet på jorden kallas förövrigt förkylning.
När jag tänker efter så kom den smygandes när jag bestämde mig för att sluta dricka cola.
Är det vanlig abstinens?
Eller menar Cola-Gudarna allvar?
Vi fick med oss hem bunken och rivjärnet.
Inget tjafs, inget gnäll och inga gränser.
Inget viktigt blev igentligen löst men uppfriskande var det.
Nu blir det sömn.
God Natt.
Hur du skrämmer Taiwanes-Amerikaner:
AND I WASN'T EVEN ANY GOOD!!!
Albert: Did I just hear that correctly...
Dena: YOU HEARD ME!!!
Don't mess with fangirls. It won't end pretty.
Vart f*n tog mina trosor vägen?
Plus minuterna efteråt som spenderas svärades till den redan påslagna tvättmaskin.
Och självklart sekunden du förstår att det bara är att hämta ett par nya.
Det finns ett väldigt fint ordspråk på persiska om sånt här beteende som mina föräldrar använt ett x-antal gånger angående mig.
Det involverar ett huvud och en rumpa som leker med varandra.
Klarspråk = Mina föräldrar tycker jag är dum i huvudet.
Efter den här episoden håller jag tyvärr med dem.
T.G.I.F.
Med massa snacks och en film som hamnat (helt välförtjänt) på listan:
The 5 Most Unintentionally Gay Horror Movies
Jo du! Och gay var den.
Ibland, men bara ibland, undrar jag vad jag gör av med mitt liv.
P.S. Anledningen till valet av denna film var att jag sett den någon gång på TV när jag var mindre och tyckt att filmen var bland det coolaste jag sett. Fan, I was a slash-fan in the making!
P.P.S. Definitivt INTE min åsikt efter att ha sett om den. Den var skrattretande dålig.
P.P.P.S. Om någon vill se den har jag inget emot att se om den. Just saying...
"Vad kalla händer du har! Har du mens?"
Idag har varit en minst sagt oproduktiv men galen dag! Den började med att vi fick tillbaka våra prov och Tailändaren brevid mig fick 99 av 100 poäng.
Vilket är ett väldigt bra betyg tycker man eller hur?
Det enda som sved var ju den där en poängen. Som han missade för det dummaste misstaget någonsin. Jag tycker att de borde sett förbi det och gett stackarn 100%.
Istället för att skriva だ skrev han た . Han glömde två små prickar som gör ett "TA" till ett "DA". För att strö extra salt på såret så hade han skrivit samma ord fast RÄTT på raden precis nedanför.
Jag blev arg för hans skull!
Dagen fortsatte med rast där jag klev ut ur mitt klassrum och nästan gick rakt in i Johanna. Mitt glada humör försvann direkt.
Just kidding. Vi spenderade en del av resterande rasten att snacka om snygga män. Okej vi snackade bara om en snygg man.
Anyway, chockerade klassen med läskiga historier om hur vi äter glass i Sverige mitt i vintern.
Look out, we got a badass over here!
Sista lektionen idag gick ut på att skriva en uppsats. Grejen med uppsatser på japanska är att du får ett papper som ser ut ungefär så här:
I varje ruta ska det vara ett tecken. Du måste nå upp till ett visst nummer. Så man gör allt för att få in så långa ord som möjligt för att tjocka ut det så mycket man bara kan. Bästa sättet är katakanisering.
Skriva utlänska ord med Katakana alfabetet. Ordet kan blir ca dubbelt så långt.
Jag tror jag vann en icke pågående tävling idag. Jag katakaniserade:
Glasblåsarns Barn = Gurasuburosarnsu Barun
Victory!
Titelförklaring: Idag under lunchen skreks detta ut på japanska mitt i McDonalds efter att en vän greppat tag om mina händer.
Om någon undrar, nej det har jag inte.
Jag varnar dig, jag utövar "Tjock-Väg-Del"!
Har märk att jag blivit mäktigt populär av någon anledning, vilket är underligt i sig, även utan det faktumet att jag knappt sagt något alls. Eller så inbillar jag mig allt. Vilket som, får det mig att må lite dåligt. Jag klarar mig bra utan folk som försöker prata med mig, ta i mig eller dra iväg på äventyr med mig.
Klarar det fin, fint själv, thank you very much!
Funderar på att joina en klubb på universitetet gör jag också. Behöver något intressant att göra på vardagseftermiddagarna. Jag och Anton drog idag till UniCaféet och kollade på deras anslagstavla. Riktigt intressant med tanke på att allt i princip är på japanska. Men det ska vi väl kunna vid det här laget eller? Tja det är lite svårare än så. När folk pratar japanska är det en sak. När du läser en annan.
Kanji.
Det där jävliga kinesiska tecknen kan ju läsas lite hur dem vill. Hittade t.ex. en poster för en kampsportsklubb (större delen av bilden upptogs av en kanin i kampsportsdräkt, not really sure I wanna know why...). Vi visste vad Kanjina betydde var för sig men inte tillsammans. Inte heller hur de skulle uttalas.
Så vi döpte om den till det lilla vi faktiskt förstod, nämligen: Tjock-Väg-Del"
Ha, det fanns till och med en Pokémonklubb! Vad man gjorde där vet jag dock inte. XD
För mig personligen står det nog mellan: