きっと、かっと!
Idag började mina "Finals". Det stora provet som testar din förmåga efter 5 månaders studier. Som varar i TRE dagar!
Så här är schemat:
29/2:
Uppsattsskrivnig
Konversation
1/3:
Glosor
Kanji (Kinesiska tecken)
Hörövning
2/3:
Grammatik
Läsförståelse
Idag var som sagt den första dagen. Uppsattsen gick bra. Den är faktiskt mitt "safe card" eftersom det är det enda jag får bra betyg på utan att anstränga mig.
Sedan var det konversation. Skulle konversera med en lärare jag aldrig haft. Det gick väl så där. Kunde gått bättre men det var omöjligt att förbereda sig.
Imorgon kommer nog gå sämre med glosor och grammatiken kommer att gå åt skogen. Men, men, tycker att jag lärt mig så mycket på så kort tid att jag ärligt talar inte bryr mig hur det går. Har nått mitt peronliga mål och det rankas högre än betyg. Betyder inte att jag kommer sluta plugga för det. Ska bränna glos- och grammatikboken när jag är färdig med den dock. :D

Våran klasslista som de gick efter för konversationen. Johanna hade tidigare sagt att hon hört att de gick efter närvaro på skolan, vilket jag är VÄLDIGT glad över att de INTE gjorde. Då hade jag varit väldigt långt uppe på den listan eftersom den enda prick jag har är när vi gick vilse och kom två timmar försent till ett event. Förutom det är jag förmodligen den enda i min klass som aldrg varit sjuk, ledig eller försenad.
Hade även en väldigt intressant konversation med en klasskamrat om vad vi ska göra efter det här och skillnaderna mellan Sverige och Vietnam.
Damn, once a Samhällselev, always a Samhällselev.

Nervositeten var olidlig. Så fort läraren som kallade på en klev in kunde man höra nålen falla.


Som om jag inte vore paranoid och vidskeplig (till viss måtta) nog, har Japan bara gjort mig värre.
Här, innan stora prov så äter många elever Kit Kat. Varför?
För att här uttalas det "Kitto Katto" vilket japanerna tycker låter precis som en form av "きっと勝つ!(Kitto Katsu)" som betyder typ: "Undoubtedly Win!"
Eller i det här fallet: "Klara provet som fan!"
Så nu har jag köpt ett megapaket som jag ska trycka i mig de här dagarna.
Wish me luck!
Så kan det gå!
Igår åts en fantastisk ramen till lunch på en liten mysig restaurang en bit bort från skolan. Det var gott.
Sedan drogs det hem till Anton för plugg. Det var där det lilla problemet med elen började. Visade sig att den var avstägnd. Tjaa, så kan det gå. Synd bara att Johanna inte fick prova på kotetsun (ett bord med en filt med ett element under. Ska lätt shippa hem ett sånt till Sverige!).
Nu ska jag lägga mig. Vill inte somna sittandes vid datorn igen. Tog en jävulskt massa energi att få ihop det här extremt underhållande inlägget.


En liten del av Sverige i Japan...
"The world is doomed..."
Älskar, älskar, älskar Buffy the Vampire Slayer! Har haft ett maraton av favorit avsnitt idag med Johanna. Karaktärerna är underbara, replikerna klockrena och massa våld. Som det ska vara asså.
En paus för middag togs efter ett tag och en 1 timmes vandring satte vi oss ner på en rullbands-sushi-restaurang.
Gott-gotti-gott-gott!
Efter någon timmes lekande på stan varav vi bl.a. såg en man med byxorna nere vid knäna som tog vi oss hemåt för te och MER Buffy!
It snowed today!
Ibland blir det inte som man tror...
Att göra det bästa av en fredag.
Men om jag studerar riktigt hårt, vecka efter vecka och fortfarande får underkänt (vilket jag kommer få) så kan jag ursäkta mig med att det inte var mitt fel. Min hjärna är tydligen bara handikappad.
Så efter sista Kyoto Bunka lektionen nu (Noooo, den enda lektionen som är awsome.), Så blir det en en gång plugg på KFC.
Jag har kommit fram till att det går så mycket bättre att blugga när man sitter någon annanstans än hemma. Inga distraktioner som datorn, rastlöshet eller någon som helt plötsligt brister ut i sång.
Tackar heller inte nej till att du kan beställa in skräpmat med jämna mellanrum på matställen.
I alla fall, blir det party efter det. Vi ska möta ett gäng från min klass och laga mat och umgås. Inte en så konkret plan men det är alltid jätteroligt och man får öva mycket på sin japanska.
Den här dagen kommer bli grym!
Pillow talk, pennfodral emellan.
Över natten bestämde sig mitt pennfodral att begå myteri och ta lite ledigt.
I morse, med svansen mellan benen frågade jag om jag fick låna en penna.
"Jag fistar min cola.", "...", "Nani?"
Sällskapet något större i början men det var först när vi krympt till fem som lärandet började.
Försökte mig bl.a. på att föklara fenomenet kioskroman som är fantastiskt i sig med tanke på att jag knapp förstår det själv.
Alla Hjärtans Dag
Har aldrig firat och kommer aldrig fira alla hjärtans dag. Förstår inte riktigt poängen. Sen att det är en romantisk "temadag" (pfft...) kan ju ha något att göra med det. Klarar inte av romatiska böcker, avskyr romantiska komedier och tål för i helvete i rosenblad på sägen. Det blir ju fläckar!
Hahaha, woaw romantik är så inte min grej. Men, men varför förstöra "temadagen" för andra. Plus att, som svenskar aldrig missar chansen att dricka alkohol, finns det inte på kartan att jag inte använder det här som en ursäkt att trycka i mig choklad. :D
Överraskad blev alla i min klass dock, när vi en och en klev in i klassrummet och möttes av det här:
Läraren tyckte det var lite läskigt att inte veta vem det var hon fått choklad av och när vi bytte lärare till eftermiddagen kom in och var väldigt nyfiken m vi fått reda på vem det var och varför det bara var vår klass.
Det hade vi.
Tack Anton. XD
Är inte transvestit det första ordet man lär sig på japanska?
Under genomgången av traditionella japanska hus, började läraren prata om någon sorts ris-sparar-kokar-grej (Har inte riktigt koll på vad det var). Ris-sparar-kokar-grejen visade sig heta "okama".
Johanna som halvt ligger på bordet vänder sig om med ett extremt roat ansikte och jag som lutar mig bakåt på min stol ler precis lika brett tillbaka.
På något sett ser läraren våra ansikten och frågar vad som är så roligt. När allt vi gör är att fnissa som de omogna 5-åringar vi är på insidan, så fattar hon. Till klassen förklarar hon att det finns en annan mening till ordet "okama" också. Transvestit.
Vet inte om alla i klassen uppfattade det men roligt var det för oss i alla fall.
Johanna in her prime:
I alive! Barely...
Såå...japp jag gick vilse. Ganska rejält också. Men, men jag hittade tillslut dit jag skulle och kollade runt en massa. Osaka är en jättefin stad men det finns FÖR MYCKET MÄNNISKOR! De tog aldrig slut! Och Japaner av någon anledning, precis som många utav mina svenska vänner rusar fram som blinda pingviner. Det är väl lugnt i små skalor mn vi pratar om tusentals människor. Ni har ingen aning om hur många jag av misstag gick in i för att de antingen helt plötsligt svängde in framför mig eller för att de helt utan anledning tvärstannar mitt i vägen. Seriöst, att vara fotgängare här är fan på liv och död!
När jag säger att det var kö på Pokémon Centret så menar jag att det var KÖ. Det var fyra kassor öppna och köerna gick från ena änden av affären till den andra och senda slingrade den sig runt alla hyllor. En tjej var tvungen att stå med en enorm skylt i slutet så att folk skulle veta vart de skulle ställa sig. Kalabalik var det!
Mötte upp med Johanna runt 5 och vi tjockade oss.
Äventyr!...eller?
Jag har ungefär lika bra lokalsinne som, ja, någon som inte har något.
Jag går för fan vilse i Umeå (invånare: ca. 115.000) och nu ska jag helt ensam virra runt i Osaka (invånare: ca. 2,700,000).
Wohoo!
Det ska upplevas och ätas, vare sig jag dör på kuppen eller inte!
Vi Hörs!
(Om jag återvänder)
Presentation Day!

-
"_________________titel. "
Två är allmän grammatik och två ser ut ungefär så här:
"Idag___________________men då___________________klassrum."
Då är det din uppgift att fylla i hålen. Med i princip vad du vill.
Som jag sa till Johanna:
"Det är som att sätta mig framför en stor sten och be mig äta den. Det går bara inte."
Så istället ska jag tröstäta en massa chips.
Don't worry, I know what I'm doing. I'm a professional!
För att fortsätta den fantastiska fredagen med en magisk lördag så var ett besök till ett spöktempel ett måste. Kommer ni ihåg templet där min lärare sett ett spöke? Precis, det templet. Efter lite efterforskingar fick vi reda på att templet ligger "off-map". När vi började skolan gav de oss en karta av Kyoto för att hjälpa oss hitta runt. Funkar jättebra, tills ja, saker hamnar utanför den. :S
Spöktempel i ära var man ju tvungen att vänta tills det blev mörkt. Så runt kl. 18:00 börjar jag och Johanna packa ihop vårt pick och pack och ta på oss några fler lager kläder.
Är man proffs, så är man. När det gäller spöken lämnar man aldrig huset utan salt!
Det var perfekt väder och månen lyste klart och tydligt. Fast vi bara visste lite så där halvt vart vi skulle så var det så lugnt att bara promenera och diskutera världsbilden man hade på dagis. Jag svär än i dag att den där snöhögen inte var en hög utan ett berg!
Vi märkde dock efter ett tag att, omg, det fanns skyltar! I Japan! På engelska! Inte för att engelskan behövdes eftersom jag faktiskt memoriserat de två första tecknerna och Johanna kunde det sista.
Så det så.
Mitt i alltihop, där på vägen blev jag törstig och gjorde något åt saken. Då hittade jag det här:
Man har gjort det i år och dar. Coca Cola har fattat att man ska ge folket vad de vill ha!
Tillslut hittade vi dit.
Det var stängt.
Det gick inte riktigt som planerat men det var så grymt ändå! Kommer lätt att promenera dit på kvällen igen. Känslan att vandra off-map och in i nya territorier var awesome. Och områderna där omkring är ganska gamla så det är som att gå omkring i Japan från förr.
Vi avslutade kvällen med att titta på Sjätte sinnet, för det var en skam att Johanna inte hade sett den. Efteråt lättade vi lite på stämningen och satte igång Corpse Bride. Vi var ju tvungna att hålla oss till kvällens tema.
Fredags Festival!
-
Skön Torsdag
Mötte Anton och Makoto för middag på kvällen och hade askul. Så sjukt sköna människor, de vänder uppochner på min teori att svenska killar är idioter hela högen. Starkt jobbat!
Märkte något roligt med min pennvässare: Den är skapad i två olika länder! Eller tja de olika delarna är det. :D

